Douglas Foely är född i Cardiff, Wales. Douglas föddes i föräldrarnas hus en tidig majmorgon. Han har tre bröder. Den äldsta heter David, den mellersta Nigel och den yngsta Michael. Han har bott i Sverige, Wales, Skottland, Hong Kong och västra England. Han trivdes jätte bra i Hong Kong och blev jätte besviken när han fick reda på att de skulle att de skulle åka tillbaka till England.
När de kom till England började han i en särklass där det var jätte stängt. Han hade jätte dåliga betyg. Han började på ett yrkesgymnasium och gick restaurang linjen. Han började jobba på hotell The Savoy Hotel i London. Några år senare fick han ett sommarjobb på ön Jersey i Engelska kanalen. Där träffade han en tysk kock som tyckte att han skulle skriva till operakällaren i Stockholm. Han åkte till Sverige där han träffade en kvinna som han blev kär i. Det förhållandet varade bara i några år. Han stod i ett val mellan att stanna i Sverige eller åka tillbaka till England. Han stannade. Här utbildade han sig till bibliotekarie i Borås. Det jobbet hade han fram till 1994. Han åkte till Chile och började skriva. Hans första bok blev inte godkänd och inte den andra i heller. När den andra boken inte blev godkänd hade han planer på att sluta skriva men det gjorde han inte. Sedan när den tredje boken kom igenom blev han jätte glad. År 2000 fick han ett jobb på Albyskolan. Han skulle bygga upp skolbiblioteket. Han jobbade i fyra år, sen lade kommunen ner skolan.
Sedan dess skriver Douglas på heltid.
Om boken:
Detta är första Habib boken. Man får lära känna Habibs familj. Vad han tycker är mening med livet, dagboken som han ska skriva i skolan och personen som Habib är kär i, Paris.
Jag tycker:
Boken var bra, intressant och rolig ibland. En rolig sak var när deras lärare sa att de inte skulle åka till Östermalm och leta efter burkar för då skulle de tro att det var hemlösa barn som kom dit. Jag tyckte det var intressant för att boken handlade om barn i min egen ålder.
Varför ska man läsa boken:
Den är en vanlig vardag för folk 10-13år gamla. Det är ord som man förstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar