Sanne gick tyst från olycksplatsen. Regnet öste ner och piskade hårt mot Sannes bleka ansikte. Allt var förlorat. Sanne trodde att det skulle vara dem för evigt, inte skulle det sluta så här. Tankarna fanns kvar i Sannes huvud. Skulle hon någonsin få träffa Kim och Nina? Vad kommer hända med Vivi? Jag kanske skulle återvända hem till mamma igen? Eller bara försvinna, ja försvinna från Köpenhamn. Sanne satte sig under ett söndrigt plåttak. Skrik hördes från Halmtorvet. Antagligen slagsmål tänkte Sanne. Hon orkade inte bry sig. Hon orkade ingenting. Hon ville bara ha tillbaks Nina och Kim. Sirener hördes och fyra polisbilar körde i full fart förbi Sanne. Hon var bara tvungen att följa efter. De hade stannat på Halmtorvet. En ambulans fanns också på plats. På båren kunde man skymta en kvinna. Sanne gick närmare. Tårarna började rinna ner för den kalla kinden. Det var mamma! I en av polisbilarna satt en man med ett hånfullt leende. En polis kom fram till Sanne och frågade om hon var en anhörig. Sanne förklarade att hon var hennes dotter. Polisen förklarade därefter att Sannes mamma hade blivit knivhuggen men skulle klara sig. Polisen körde Sanne till sjukhuset. Sjukhusets lukt var ungefär densamma som på skolhemmet. Sanne svängde in in ett rum. Där låg hennes mamma alldeles blek.
Några ynka ord kom ur henne.
-:Sanne förlåt, jag vill bara att du ska komma hem. Jag älskar dig Sanne.
Sanne gick fram till sjuksängen och tog sin mammas hand och sa.
-Och jag älskar dig mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar